Grraahhgghh

Idag har jag bara en sak att säga: SKJUT MEJ! Sikta rätt så slipper vi försöka igen. Nu ger jag upp. Nu packar jag ihop. Jag orkar inte mer. Nu är galenskapen utanför dörren. Snälla skjut mej någon!!

Ehh...

Vad var det nu jag skulle skriva? Jag har ju haft så mycket i skallen som jag tänkte skriva. Men just nu står det helt still. Goddag yxskaft. Försöker igen senare. Om tillfälle ges.

Trött!

Jag är trött.
Trött på att vara trött pga sömnbrist.
Trött på att känns mej jagad av nån jävla moralkärring som ska tala om för mej att jag varit olydig.
Trött på att inte känna att jag har en ekonomi som tillåter mej att köpa något fint & trevligt till hemmet.
Gäsp!

Två veckor idag!

Nu har vi landat lite i den nya tillvaron. Idag blir lilla bäbisen två veckor! Tiden har skenat iväg. Jag måste erkänna att jag gråter en skvätt varje dag - dels av lycka - dels av tacksamhet - dels av sorg över att aldrig mer få hålla en liten bäbis i mina armar. Eller rättare sagt en bäbis som är min bäbis. Jag antar att barnafödandet nu är över. Jag tror att två barn är bra. Men skulle det bli en liten sladdis i framtiden så skulle jag inte deppa över det. Jag har sagt till sambon att inte fälla en endaste kommentar över bäbiskläderna som snart är urväxta. Jag vet inte om jag klarar av att ge bort/sälja ett endaste plagg. Kanske senare. Men inte än på länge. Det är för smärtsamt. (Jag grinar varje dag över små skitsaker... är väldigt känslig men inte deprimerad).

Amningshjärnan har helt tagit över. Minnet som en gång fanns är ur funktion i sisådär 6 månader framöver. Men jag ska definitivt inte klaga. Jag är mycket glad över att mjölken räcker denna gång & att vi slipper krångla med ersättning. Jag är också glad över att det finns post-it-lappar. Så länge de finns kan jag hålla minnet i någorlunda funktionellt tillstånd.

Nu ska jag fira min viktnedgång (som ännu ej är klar hoppas jag) med choklad, chips & coca cola. Jo då, det funkar! För när man inte hinner äta huvudmålen så kan man smussla in lite junk emellanåt! Jag var dessutom ute på promenad i 45 minuter igår. Det är apbra för att vara jag.

Tvivelaktig figur: Jag ska klara av att hålla liv i bloggen nu! ;)

Fråga missbrukaren...

40+6 idag. Antal tecken på att bäbis vill komma ut = NOLL.
Tänkte försöka mej på att söka föräldrapenning. Alltså påanmäla den. Eller vad det heter. Men jag tror jag lever vidare på min lilla a-kassa tills bäbis anlänt. A-kassan är lite lite generösare. Men jag kan inte låta bli att få rysningar av "fråga Hanna" på försäkringskassans hemsida. Har ni sett henne? Varje gång jag ser henne tänker jag "missbrukare". Hon ser ut att ha injicerat något. Hon ser jävligt sliten ut! Jag försöker inte vara rolig. Jag tycker verkligen hon ser förjävlig ut!

5 dagar över tiden

BF + 5. Det är nästan outhärdligt. Det är nästan tortyr. Men de som vet säger att bäbis kommer när han är redo. Tydligen är han inte redo än. Jag som tycker jag gör allt rätt. Badar varje dag. Stressar inte. Vilar ofta. Kanske är det all Coca Cola jag bälgar i mej som håller honom kvar? Kanske vet lilla bäbis att när han kommit ut blir det inget mer sånt. Då blir det bara mammas mjölk. Han är klok - min lilla ofödda bäbis!